Update!

Hej mates!
 
Som ni nästan alla vet är jag tillbaka i Sverjet. Vet inte hur länge, vi får se om den saken. Jag sa till mina päron att jag skulle åka till Thailand (vilket jag egentligen skulle) men åkte till Paris för att överraska dem istället. Pappa fyllde den 50 den 4 augusti och jag riktigt hörde hans besvikelse i rösten när jag sa att jag tyvärr inte skulle fira hans födelsedag. Då bestämde jag mig i hemlighet att åka till Paris där familjen och några vänner skulle fira.
 
I 3-4 månader planerade jag och min syster överraskningen och den 31 juli tog jag planet från
Melbourne till Bangkok tog 11 timmar.
Väntetid 4 timmar.
Bangkok till London tog 12 timmar
Väntetid 4 timmar.
London till Köpenhamn tog 2 timmar.
 
Sen blev det tåg från Köpenhamn till Lund. Packade om resväskan hemma hos syrran och 11 timmar senare satt jag på tåget till Köpenhamn igen för att ta flyget till Paris. Väl framme i Paris var jag tvungen att kolla upp tåg så jag kunde komma närmre mitt hotell. (Det var 30 min till mitt hotell från flygplatsen och för bara mig skulle det bli skitdyrt att åka taxi) Ingen kunde engelska så jag fick stapla mig fram på min franska vars innehåll är bonjour och merci så ni kan ju kanske fatta att jag hade det kämpigt. Jag tog ett plan som gick en timme tidigare än päronens så att jag skulle ha lite försprång men denna timmen försvann rätt snart när jag frågade mig runt, kollade kartor, tog tåg och grejer. Jag får ett sms av syrran där det står: "Vi ska ta taxi nu, det tar 10 minuter! va på hotellet"
"Fan!" tänker jag. och hoppar av tåget vid en stor station och tänkte "Om jag nu tagit mig så långt så får jag ta sista biten med taxi! jag MÅSTE komma fram före dom!" Springer ut från tågstationen och letar efter taxis. "Speak english?? speak english??" sa jag till minst 5 olika taxibilar! Fick till svar "noooo". Nähä, skit i det då! Hittar till slut en taxi och jag frågar om han kan köra mig till Pavillion Opera som mitt hotell heter. Frågar hur mycket det ska kosta eftersom jag inte har någon aning om hur långt ifrån mitt hotell är. Han säger att han kör på taxameter och inte kan ge mig nåt fast pris. "Fuck, jag blir så sjukt lurad nu" tänker jag. Men hade inget annat val. I 10 minuter kör han som en galning genom hela Paris och under tiden smsar jag med syrran. Hon skriver "vi är nära nu tror jag". Plötsligt svänger taxin in på en liten gata och jag hinner se skylten "Le echucier" någonting. "JA! det är här!!" 6 euro får jag betala och det är ju mycket bättre än de 60-70 euros som jag har haft i huvudet ända sedan han satte gasen i botten. Jag springer in på hotellet, hämtar mitt kort till rummet, tar hissen, letar efter mitt rum 516, hittar det, öppnar dörren. BOM. Jag är inne.. tack gud. Mission almost complete. 5 minuter efter skickar Carran ett sms: "Vi är här nu, men våra rum är inte klara än så vi ska gå iväg en stund, KOM NER!"  
 
Jag tar hissen ner (det finns bara galler runt den) nedanför i lobbyn står Pappa och skådar hissen efter att syrran sagt "titta pappa vilken fin hiss!" (hon vet att jag är påväg ner) när hissen stannar i lobbyn och pappa ser mig så tappar han hakan och stirrar bara. Han bara stirrar och stirrar...syrran hämtar mamma         ..och sen blir det gråtkalas! haha :) underbart. Deras miner glömmer jag aldrig, en lyckad present med andra ord!
 
Hade en underbar långweekend med päronen och Grundström's i Paris med busstour, eiffeltornet, sockervadd, boatcruise med lyxmiddag etc etc. Allt var bäst.
 
 
Jag har nu varit i Sverige i två veckor och det känns bra. Det är jättekul att vara hemma med familjen, träffa kompisar, äta god mat, köpa LÖSGODIS, fint väder, voven. Ja, livet är kempegöj här hemma. Jag bara önskar att Australien var närmre. Jag saknar min aussiefamilj, katten Puss, hunden Ned, korna på gården, vindruvsodlingen, kompisarna på beachcomber, melbourne och geelong. Mest saknar jag min prins, jag tänker på honom varje dag. Jag trodde jag skulle gå i sönder när vi sa hejdå på flygplatsen. Det var som att jag lämnade en bit av mig. Han kommer hit och gud vad jag längtar. Det är allt jag har att säga.
 
 
Min lille kille. Saknar honom så himla mycket och alla myskvällar jag, han och prinsen hade. Aldrig gillat katter men denna misen gav mig ett helt annat perspektiv. Han är adorable, det går inte att inte gilla honom.
 
Sovdags, för imorgon ska jag till Halmstad för att träffa Lullen och Ia <3
 
Puss och godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0